Forntida Skandinavien bosattes senare än andra delar av Europa. De låga temperaturerna och de hårda förhållandena under Pleistocen gjorde området mindre lämpligt för mänsklig bosättning fram till omkring 9700 f.Kr. Men levnadsvillkoren förblev mycket hårda jämfört med de i samhällen i söder…
När du skriver om Skandinaviens förhistoria skulle det vara en bra idé att först beakta de paleoklimatiska förhållandena i regionen.
Som bekant började istiden, vetenskapligt känd som Pleistocen, för ungefär 2 580 000 år sedan. Även om relativt milda faser observerades under denna långa era, var jordens klimat mycket kallare än det är idag. Under kalla faser avancerade glaciärer söderut och till lägre höjder, medan under mildare perioder vände denna process och glaciärerna drog sig tillbaka. I detta sammanhang utmärker sig fyra stora istider i norra Europa: Eburonian, Elsterian, Saalian och Weichselian.
Weichselistiden, som började för 115 000 år sedan, påverkade norra Europa fram till för cirka 11 700 år sedan. Under vissa faser av glaciationen var nästan hela territoriet för dagens Island, Norge, Sverige, Finland, Murmansk, Karelen, Estland, Lettland, Litauen, Danmark och Skottland täckt av inlandsisar.1
Miljöförhållanden gjorde att den paleolitiska perioden i Skandinavien började relativt sent på grund av den ogästvänliga naturen för mänsklig bosättning. När klimatet blev mildare bosattes regionen tillfälligt av migrerande stammar från Centraleuropa, men permanenta bosättningar uppstod inte förrän i slutet av istiden.
Som nämnts ovan var Skandinavien under istiden till stor del täckt av glaciärer. Med det värmande klimatet avslöjade smältningen av glaciärer nytt land som tidigare var täckt av is. Med tiden började björkträd, rönnträd och boreala taigaskogar spridas över dessa nya landområden. Med ökningen av renbestånden blev södra Skandinavien attraktiv för paleolitiska jägare- och samlarsamhällen.
Vid arkeologiska utgrävningar i Skandinavien har många stenredskap, benrester och lägermaterial upptäckts. Fynden tyder på att regionens tidigaste invånare till stor del var jägare- och samlargrupper som förföljde mammutar och renar. Dessa grupper, med hjälp av enkla stenredskap för att överleva, var tvungna att anpassa sin livsstil och överlevnadsstrategier till de svåra klimatförhållandena.
Arkeologiska bevis visar att mammutar kunde överleva i Skandinavien och Östersjöområdet även under det sista istidens maximum (26 000 – 20 000 år sedan).2
De glaciala rörelserna som varade i cirka 2,5 miljoner år förändrade avsevärt ytegenskaperna i det forntida Skandinavien. Under denna långa period ledde framryckningen och tillbakadragandet av massiva glaciärmassor som täckte regionen till bildandet av komplexa geomorfologiska egenskaper. När glaciärerna rörde sig skar de djupa dalar in i landet, som med tiden förvandlades till stora sänkor som kallas glaciärdalar.
Drumlins och moräner, bildade beroende på riktningen av glaciala rörelser, är andra strukturella formationer som förändrade geomorfologin i det forntida Skandinavien.
Brommekulturen
Brommekulturen, daterad mellan 11 600 och 9 800 f.Kr., omfattar hela Danmark, Tysklands norra kuster och Polens nordöstra kust. Den kännetecknas av eneggade skrapor och stora flingverktyg.
Brommefolket överlevde främst genom att jaga renar, älgar och bävrar. Man tror också att de konsumerade skogsfrukter som finns i taigan. Vissa bosättningar förknippade med Brommekulturen har varit under vatten på grund av stigande havsnivåer. Förhoppningen är att framtida forskning utförd av undervattensarkeologer kommer att ge mer detaljerad information om denna kultur.3
Den mesolitiska perioden sträcker sig från slutet av paleolitikum till övergången till yngre stenåldern, ungefär från 10 000 till 4 000 f.Kr. i Skandinavien. Under denna tid fortsatte jägare-samlarens livsstil, men nya teknologier och sociala strukturer började växa fram.
Arkeologiska fynd tyder på att mer sofistikerade verktyg och vapen utvecklades i mesolitiska Skandinavien. Mikroliter, små stenredskap, användes ofta och tros ha underlättat jakt och fiske avsevärt.
Genetiskt präglades mesolitikum av betydande förändringar i den demografiska strukturen i forntida Skandinavien. Sammanfogningar mellan olika jägar-samlarsamhällen spelade en avgörande roll i utformningen av det genetiska arvet hos forntida skandinaviska populationer.
Maglemosekulturen
Maglemosekulturen, som fanns från omkring 9 000 till 6 000 fvt, har fått sitt namn från den arkeologiska platsen Maglemose i Danmark.
En av de framträdande dragen i Maglemosekulturen är den utbredda användningen av verktyg och vapen gjorda av organiska material som trä och ben. Under denna period producerades jaktredskap som yxor och pilar med ett hantverk som krävde behärskning. De viktigaste viltdjuren var uroxa, bison, älg, kronhjort, rådjur, vildsvin, lodjur, räv, mård, grävling och vattenhöna.
I Maglemosekulturen etablerades bostäder och skyddsrum nära vattenkällor. Men eftersom havsnivåerna var lägre under mesolitikum jämfört med idag har många skyddsrum från denna tid varit under vatten.4
Kongemosekulturen
Kongemosekulturen, som utvecklades mellan 6 000 f.Kr. och 5.200 f.Kr., växte fram i Danmark och södra Sverige. Det anses vara en fortsättning på Maglemosekulturen.
Resterna av Kongemosekulturen visar att människor under denna period jagade med mer avancerade tekniker jämfört med Maglemosekulturen. Under denna period gjordes stora framsteg, särskilt inom fisket. Ål, hornfisk, piggvar, torsk, gädda, flundra och sill var de mest konsumerade skaldjuren.5
Erteböllekulturen
Erteböllekulturen är ett viktigt exempel på övergången från en mesolitisk jägare-samlarlivsstil till neolitiska jordbrukssamhällen. Den utvecklades i samma region som Kongemosekulturen och existerade från 5 300 till 3 950 f.Kr.
Det är känt att krukmakeri började i forntida Skandinavien under Erteböllekulturen. Trots avsaknaden av lokal jordbruk finns det bevis för att lokala sädesslag, som erhållits från södra samhällen, användes.6
Neolitikum är perioden då jordbruk först praktiserades och megalitiska strukturer började byggas. Den täcker tidsperioden från 4000 f.Kr. till 1700 f.Kr. i forntida Skandinavien.
Förändringar i de geografiska och klimatologiska förhållandena i forntida Skandinavien under neolitikum ledde till att regionen blev lämplig för jordbruk. Denna process, särskilt ökningen av jordens bördighet, gjorde det möjligt för jordbrukssamhällen att uppstå. Övergången från en jägar-samlartillvaro till en produktiv och jordbruksbaserad samhällsstruktur krävde ett bofast liv. Denna radikala förändring, även kallad den neolitiska revolutionen, påverkade också den demografiska strukturen och utlöste befolkningstillväxt i senare perioder.
Trattbägarkulturen
Mellan 4000 f.Kr. och 2800 f.Kr. har trattbägarekulturen, som fanns i dagens Danmark, södra Sverige, norra Tyskland och nordöstra Polen, fått sitt namn efter sin karaktäristiska trattformade keramik.
Utgrävningar vid bosättningar av trattbägarekulturen har avslöjat områden med jordbruksproduktion, anläggningar relaterade till djurhållning och strukturer för keramikugnar som används i keramikproduktion. Dessutom är många megalitstrukturer i regionen som täcker norra Centraleuropa och Skandinavien daterade till denna period.7
Gropkeramiska kulturen
Gropkeramiska kulturen, uppkallad efter dess karaktäristiska punkterade keramik, fanns mellan 3200 f.Kr. och 2300 f.Kr. Dessa år representerar en period i gamla Skandinavien då jägare- och samlarlivsstilen fortsatte, men jordbrukssamhällenas inflytande ökade.
Gropkeramiska kulturen spred sig över dagens Danmark, Sverige och södra kusten av Norge. Arkeologiska fynd visar att människorna i denna kultur hade kontinuerlig och aktiv kommersiell interaktion både med jordbrukssamhällena i inlandet av forntida Skandinavien och med jägar-samlarsamhällena runt Östersjön.8
Snörkeramisk kultur
Snörkeramiskkulturen, som anses vara en av efterföljarna till trattbägarekulturen, uppstod omkring 3000 f.Kr. och pågick till omkring 2350 f.Kr. Med tiden spred sig den österut och norrut och påverkade dagens Vitryssland, de baltiska länderna och Finlands södra kust och lämnade till och med arkeologiska spår på den norska kusten ända till Nordland.
Ett av de mest utmärkande kännetecknen för Snörkeramisk kultur är de repformade mönster som ofta används i keramikproduktion. Dessa mönster applicerades på keramikytorna med hjälp av präglings- eller snidningstekniker.
Genetiska studier relaterade till Snörkeramisk kultur tyder på att denna kultur kan ha påverkats mycket av Jamnakulturen med östeuropeiskt ursprung. Vissa forskare hävdar dock att individer i både Snörkeramisk kultur och Jamna-kulturen kan ha härstammat från en genetiskt liknande population före Jamna.9
Stridsyxekulturen
Stridsyxekulturen utvecklades mot slutet av den neolitiska perioden, mellan 2 800 f.Kr. och 2.300 f.Kr., vid Finlands, Sveriges och Norges södra kuster. Ursprungligen begränsad till södra Skandinavien, spred sig Stridsyxekulturen senare till Norges östkust och lämnade spår runt Nordland, Nord-Trøndelag och Sør-Trøndelag.10
Det mest utmärkande kännetecknet för Stridsyxekulturen är, som namnet antyder, de stora stridsyxorna, typiskt gjorda av sten eller metall. Dessa yxor användes också som gravgods. Arkeologiska data från periodens senare skeden tyder på att även några avlidna individer utsattes för kremering.
Förekom inte kopparåldern i det forntida Skandinavien?
Medan kopparåldern ägde rum i andra delar av Europa mellan 4000 f.Kr. och 2000 f.Kr., finns det inga tydliga lämningar från denna period i forntida Skandinavien. Detta kan förklaras med att geografiska förhållanden i forntida Skandinavien begränsade den kulturella interaktionen med samhällen i södra delen av regionen. Av den anledningen går forskare vid studier av de historiska perioderna i forntida Skandinavien vanligtvis direkt från neolitikum till bronsåldern.
I forntida Skandinavien dateras bronsåldern till mellan 1700 f.Kr. och 500 f.Kr. Denna period präglades av betydande transformationer och framsteg i skandinaviska samhällen. Jordbruksteknikerna förbättrades, handelsnäten expanderade, framsteg gjordes inom metallbearbetning och sociala strukturer blev mer komplexa. Med andra ord hade livet blivit mer sofistikerat på många sätt under denna era.
Handel och industri – Under bronsåldern krävdes det att importera koppar och tenn för att få brons i forntida Skandinavien, eftersom det inte fanns några naturliga bronsfyndigheter i dessa regioner. Denna situation ledde till att skandinaviska samhällen etablerade bredare handelsnätverk med andra europeiska samhällen. Faktum är att framsteg inom metallbearbetning och ökad effektivitet i jordbruket gav dem fler produkter att handla med. Detta drev dem att skapa närmare relationer med handlare från Sydeuropa. Handelsvägar som sträckte sig från Östersjön till Medelhavet underlättade utbytet inte bara av metall utan även av ädelstenar, smycken och andra lyxvaror. Med tiden gjordes även betydande framsteg inom sjöfartstekniker. Skeppsbyggeri blev en viktig industri i skandinaviska samhällen.
Begravningsstrukturer och ritualer – Forntida Skandinavien har många gravhögar som dateras till bronsåldern. Enbart i Danmark har cirka 50 000 gravhögar identifierats som byggda på mindre än fyra århundraden från 1500 f.Kr. och framåt.11
Det har observerats att olika föremål som den avlidne skulle behöva i efterlivet lämnades i gravarna. Bland dessa objekt är ädelstenar, vapen, handgjorda smycken och vardagsföremål de vanligaste. Smycken och ornament indikerar att den avlidne var en kvinna, medan vapen och krigsmaterial indikerar att den avlidne var en krigare. Dessutom har djurben och till och med djuroffer hittats i vissa gravar.
Järnåldern i forntida Skandinavien började omkring 500 f.Kr. och fortsatte fram till 800 e.Kr. Eftersom järn var ett mer hållbart och utbrett metall än brons började vapen och verktyg tillverkas av järn under denna period. Denna teknologiska förändring påverkade alla aspekter av samhället.
Jordbruk – Under denna period gjordes stora framsteg inom jordbruket. Järnverktyg möjliggjorde en mer effektiv bearbetning av jorden, vilket ökade jordbruksproduktionen och befolkningen. Nya jordbrukstekniker och verktyg gjorde det möjligt att odla mer effektivt även i det hårda klimatet i forntida Skandinavien. Utvecklingen av jordbruket accelererade övergången till bofast liv, och byar och små bosättningar uppstod.
Handel och industri – Den ökade produktiviteten inom jordbruket bidrog till utvecklingen av handeln. Järn blev en värdefull handelsvara. Handel över Östersjön och Nordsjön förde de skandinaviska samhällena i större kontakt med omvärlden. Köpmän utbytte inte bara varor utan också idéer och kultur, vilket bidrog till berikandet av skandinavisk kultur. Sjöfartsteknologin från bronsåldern utvecklades vidare, och långskepp användes både för utforskning och plundring samt handel.
Social struktur – Järnåldern såg betydande förändringar i den sociala strukturen i forntida Skandinavien. Olika yrkesgrupper uppstod, såsom krigare, köpmän och hantverkare. Krigare var i toppen av samhället, medan bönder och lantbrukare befann sig på lägre nivåer. Krigshövdingar spelade viktiga roller i den lokala regeringen och i utformningen av sociala strukturer. Maktsstrider mellan lokala stammar blev dock allt vanligare.
Religion och konst – Under denna period accepterades konstverk och dekorativa element producerade med järnsmide som symboler för social status och individuell identitet. Vissa objekt hade stiliserade avbildningar av mytologiska varelser.**
Den nordiska mytologin och religiösa föreställningarna, som indikeras av hällristningar, formades till stor del under järnåldern. Mytologiska berättelser om gudar och gudinnor blev rikare under denna period och blev centrala i samhällets trossystem. Särskilt föreställningar om himmelsgudar, naturandar och varelser i den andra världen utgjorde grunden för det mytologiska tankesystemet under vikingatiden.
- Wikipedia contributors. ”Nordic Stone Age.” Wikipedia, The Free Encyclopedia. Wikipedia, The Free Encyclopedia, 26 Jul. 2024. Web. 30 Jul. 2024.[↩]
- Ukkonen, P., Arppe, L., Houmark-Nielsen, M., Kjær, K. H., & Karhu, J. A. (2007). MIS 3 mammoth remains from Sweden—implications for faunal history, palaeoclimate and glaciation chronology. Quaternary Science Reviews, 26(25-28), 3081-3098.[↩]
- Dr. Phil. Jørgen Jensen. (2012, July 12). Park- og Skovtundraens Jægere. Danmarks Oldtid. Retrieved: 30.07.2024.[↩]
- Jessen, C. A., Pedersen, K. B., Christensen, C., Olsen, J., Mortensen, M. F., & Hansen, K. M. (2015). Early Maglemosian culture in the Preboreal landscape: Archaeology and vegetation from the earliest Mesolithic site in Denmark at Lundby Mose, Sjælland. Quaternary International, 378, 73-87.[↩]
- Gjerløff, A. K. Jørgen Jensen: Danmarks Oldtid. Bind 1: Stenalder 13.000-2.000 f. kr. Gyldendal, 2001. Historisk Tidsskrift. ISBN 87-00-49038-5.[↩]
- Wikipedia contributors. ”Ertebølle culture.” Wikipedia, The Free Encyclopedia. Wikipedia, The Free Encyclopedia, 31 May. 2024. Web. 31 Jul. 2024.[↩]
- Wunderlich, M. (2019). Megalithic monuments and social structures. Comparative studies on recent and Funnel Beaker societies (p. 382). Sidestone Press.[↩]
- Vanhanen, S., Gustafsson, S., Ranheden, H., Björck, N., Kemell, M., & Heyd, V. (2019). Maritime hunter-gatherers adopt cultivation at the farming extreme of northern Europe 5000 years ago. Scientific Reports, 9(1), 4756.[↩]
- Papac, L., Ernée, M., Dobeš, M., Langová, M., Rohrlach, A. B., Aron, F., … & Haak, W. (2021). Dynamic changes in genomic and social structures in third millennium BCE central Europe. Science Advances, 7(35), eabi6941.[↩]
- Østmo, E. (1991). A local ship picture tradition of the Bronze and Early Iron Ages in southeast Norway: New evidence from rock carvings at Dalbo. World Archaeology, 23(2), 220–232.[↩]
- Holst MK, Rasmussen M, Kristiansen K, Bech J-H. Bronze Age ‘Herostrats’: Ritual, Political, and Domestic Economies in Early Bronze Age Denmark. Proceedings of the Prehistoric Society. 2013;79:265-296.[↩]