Jägare-samlare-livsstilen, ett framträdande försörjningssätt under förhistorisk tid, representerar ett uråldrigt socioekonomiskt system som praktiserades av mänskliga befolkningar före tillkomsten av jordbruk och stillasittande civilisationer. Rotat i principerna för födosök och resursanskaffning, innebar detta tillvarosätt en decentraliserad och nomadisk livsstil som kännetecknas av beroendet av jakt, fiske och insamlingsaktiviteter för att upprätthålla nödvändig näring och möta de olika behoven hos små, släktbaserade grupper.1
Vad är jägare-samlare?
”Jägare-samlare” är en term som används för att beskriva en försörjningsstrategi och ett sätt att leva som antagits av mänskliga samhällen i förhistorisk tid. Det involverar insamling av vilda växtresurser och jakt på vilda djur för näring.
Termen används också ibland som ”jägare-samlare-fiskare” eller ”jägare-samlare-förråd”.2
Ursprunget till jägare-samlares livsstil
Ursprunget till jägare- och samlarlivsstilen kan spåras tillbaka till den paleolitiska perioden, även känd som den äldre stenåldern. Under denna enorma tidsperiod, som sträcker sig över miljontals år, började tidiga mänskliga arter utvecklas från att vara primärt växtätare till att införliva animaliskt protein i sina dieter. Användningen av verktyg, såsom slipade stenar och benredskap, möjliggjorde förbättrade jakt- och slakttekniker, vilket förbättrade förmågan att utnyttja djurresurser effektivt.
Foto: UNESCO ©️CC BY-SA 3.0 IGO
Den amerikanske arkeologen Lewis Roberts Binford hävdade att tidiga människor skaffade sin mat genom att rensa i stället för att jaga.3 |
Under den paleolitiska perioden var människor nomader till sin natur, följde djurhjordar och flyttade till områden med rikliga ätbara växter. Detta nomadiska beteende var avgörande för deras överlevnad eftersom det tillät dem att undvika att utarma lokala resurser och anpassa sig till förändrade miljöförhållanden. Rörligheten underlättades av lätta och bärbara tillhörigheter, vilket möjliggjorde snabb omplacering och minimerade deras ekologiska inverkan på en specifik region.
Den mesolitiska perioden, ofta kallad medelstenåldern, bevittnade ytterligare framsteg i jägare-samlarens livsstil. Människor utvecklade mer sofistikerade verktyg, som mikroliter, som var små stenflingor som användes som pilspetsar och blad. Dessa verktyg förbättrade avsevärt deras förmåga att jaga, vilket bidrog till ökad effektivitet och framgångsgrader i att skaffa matresurser.
När den mesolitiska perioden fortskred började jägare-samlare-samhällen utnyttja ett bredare utbud av miljöer, inklusive kustområden och floddalar. Kustområdena bjöd på ett överflöd av marina resurser, som fisk, skaldjur och sjöfåglar, medan älvdalar gav möjligheter för sötvattensfiske och samla vilda växter. Denna expansion till olika ekosystem gjorde det möjligt för jägare-samlare att diversifiera sin kost och utnyttja de specifika resurser som varje miljö hade att erbjuda.
Foto: Wikimedia
Med början av den neolitiska perioden inträffade en betydande förändring när vissa mänskliga samhällen övergick från jägare-samlare-livsstil till tidiga jordbruksmetoder. Denna förändring markerade början på jordbruksrevolutionen, vilket ledde till utvecklingen av stillasittande jordbrukssamhällen. Det är dock viktigt att notera att jägare-samlare samhällen fortsatte att bestå under hela yngre stenåldern och även in i den efterföljande brons- och järnåldern.
Egenskaper för jägare-samlare
Jägare-samlare samhällen i förhistorisk tid uppvisade flera utmärkande egenskaper.
Jämlikhet: Jägare-samlarsamhällen saknade ofta stela sociala hierarkier och uppvisade en relativt jämlik fördelning av resurser och makt. Beslut fattades kollektivt och ledarrollerna var ofta tillfälliga och baserade på individers kompetens och kunskap.4
Småskaliga samhällen: Jägare-samlargrupper tenderade att vara små i storlek, bestående av utökade familjeenheter eller grupper av närbesläktade individer. Denna sociala struktur underlättade samarbete och resursdelning inom gruppen.
Bred försörjningsbas: Jägare och samlare förlitade sig på en mängd olika födokällor, inklusive jakt på däggdjur, fiske, insamling av vilda växter och till och med insektskonsumtion. Denna diversifierade inställning till försörjning minskade risken för livsmedelsbrist och ökade motståndskraften mot miljöfluktuationer.
Matkällor | Exempel |
---|---|
Djur | Rådjur, bison, kaniner, fåglar, fiskar |
Växter | Frukt, nötter, frön, rötter, knölar |
Skaldjur | Musslor, musslor, ostron |
Andra | Vild honung, vild svamp |
Muntliga traditioner och kunskapsöverföring: På grund av avsaknaden av ett skriftsystem, förlitade sig jägare-samlare samhällen starkt på muntliga traditioner för att överföra kunskap över generationer. Detta inkluderade kunskap om jaktteknik, växtidentifiering och navigering i sin miljö.
Flexibla och adaptiva kulturella metoder: Jägare och samlare utvecklade en flexibel uppsättning kulturella metoder som gjorde det möjligt för dem att anpassa sig till förändrade miljöförhållanden. De hade en intim förståelse för sin omgivning och använde en trial-and-error-metod för att upptäcka effektiva strategier för överlevnad.
Begränsade materiella ägodelar: Jägare-samlare höll en relativt låg nivå av materiella ägodelar, eftersom deras nomadiska livsstil nödvändiggjorde portabilitet. Verktyg och resurser valdes noggrant ut och användes effektivt, vilket säkerställde minimal belastning under förflyttning.
Rörlighet: Jägare-samlare var typiskt nomader eller semi-nomader och rörde sig som svar på säsongsmässiga förändringar och tillgången på resurser.5
Varför var jägare-samlare nomadiska?
Jägare-samlare antog en nomadisk livsstil av flera skäl. För det första tillät deras rörlighet dem att lokalisera och utnyttja säsongsmässigt rikliga resurser. Genom att flytta till olika områden kunde de komma åt färska jaktmarker och samla mogna frukter, nötter och knölar när de blev tillgängliga. För det andra spelade tillgången på vattenkällor en betydande roll i deras nomadmönster. Vatten lockade till sig vilt och mångsidigt växtliv, vilket gör dessa områden till bästa platser för tillfälliga bosättningar. För det tredje påverkade miljöfaktorer, såsom klimatförändringar, jägare-samlares nomadiska natur. De skulle anpassa sig och flytta till områden med gynnsammare förhållanden när temperaturen fluktuerade och ekosystemen förändrades.
Jakttekniker och verktyg i förhistorisk tid
I förhistoriska samhällen spelade jakten en avgörande roll för jägare- och samlargruppers överlevnad och uppehälle. Jaktens framgång förlitade sig mycket på de tekniker och verktyg som dessa tidiga människor använde. Huvudsyftet med jakten var att säkra matresurser och säkerställa samhällets överlevnad. Förhistoriska jägare-samlare använde en rad strategier och verktyg för att anpassa sig till olika miljöer och bytesarter.
Foto: Didier Descouens (Wikimedia)
Samling: Muséum de Toulouse ©️CC BY-SA 4.0
En vanlig jaktteknik som användes av förhistoriska samhällen var uthållighetsjakt. Detta innebar att jag förföljde bytesdjur över långa avstånd tills djuret blev utmattat och lätt kunde fångas. Uthållighetsjakt krävde stor fysisk uthållighet och spårförmåga. En annan teknik som användes av jägare-samlare var bakhållsjakt. Detta innebar att gömma sig eller kamouflera sig själv för att överraska bytet och göra ett framgångsrikt dödande.6
Verktyg som användes för jakt varierade beroende på tidsperiod och geografisk region. Under tidig förhistorisk tid använde jägare främst enkla handhållna verktyg som spjut, spjut och kastpinnar. Dessa verktyg tillverkades av material som trä, ben eller sten och var effektiva för attacker på nära håll. När förhistoriska samhällen utvecklades började de utveckla mer sofistikerade verktyg, som atlatl (spjutkastare) och pil och båge. Dessa innovationer möjliggjorde större noggrannhet och räckvidd, vilket gjorde det möjligt för jägare att ta ner byten från ett säkrare avstånd.
Användningen av jaktredskap var inte begränsad till enbart vapen. Förhistoriska jägare-samlare använde också fällor för att fånga mindre vilt. Fallgropar grävdes till exempel ner i marken och gömdes med grenar eller löv. När ett djur väl föll i gropen skulle det vara lättare att döda och hämta. En annan vanlig fångstmetod involverade att konstruera nät eller inhägnader för att trassla in eller fånga in djur, vilket gör dem lättare att fånga.
Verktyg/Vapen | Beskrivning |
---|---|
Syl | Används för att sticka hål i läder, trä eller andra material |
Yxa | Används för att hugga ved och slakta djur |
Stenkniv | Används för att slakta djur och växter |
Spjut | Används för att döda stora djur |
Pil och båge | Används för jakt och försvar |
Fiskenät | Används för att fånga fisk |
Grävpinne | Används för att gräva rötter och knölar |
Korg | Används för att samla och bära mat |
Flinta | Används för att starta bränder |
Bennål | Används för att sy kläder och nät |
Harpun | Används för jakt på stora vattenlevande djur |
Fiskspjut | Används för fiske |
Slangbella | Används för att skjuta upp små stenar eller projektiler |
Skydds- och bosättningsmönster för jägare-samlare
Jägar- och samlargrupper under förhistorisk tid var nomader och rörde sig ständigt på jakt efter matresurser och lämpliga miljöer. Som sådan var deras skyddsrum och bosättningsmönster anpassade till denna mobila livsstil. Skyddsrum för förhistoriska jägare-samlare var ofta tillfälliga och utformade för snabb montering och demontering.7
En vanlig typ av skydd som används av jägare-samlare var den tillfälliga campingen. Dessa campingplatser låg ofta nära vattenkällor och utgjorde en tillfällig bas för jakt, insamling och andra aktiviteter. Förhistoriska jägare-samlare skulle konstruera enkla strukturer med hjälp av naturliga material som grenar, löv och djurhudar.
I vissa fall använde förhistoriska jägare-samlare grottor eller bergskydd som tillfälliga skydd. Dessa naturliga formationer gav bättre skydd mot atmosfäriska förhållanden och potentiella rovdjur. Grottor och bergsskydd fungerade också som gemensamma samlingsutrymmen och erbjöd en viss säkerhet, särskilt under dåligt väder eller fientliga möten.
Ritualer, övertygelser och andliga metoder för jägare-samlare
Jägare-samlare samhällen i förhistorisk tid uppvisade rika och mångfaldiga andliga övertygelser och seder. Dessa föreställningar var nära sammanflätade med deras förståelse av den naturliga världen och deras roll inom den. Ritualer och ceremonier spelade en betydande roll för att etablera social sammanhållning, upprätthålla kulturella traditioner och söka skydd från det okända.
Animism var ett vanligt trossystem bland förhistoriska jägare-samlare. De tillskrev andar eller övernaturliga krafter till delar av den naturliga världen, såsom djur, växter, stenar och himlakroppar. Dessa andar troddes äga sitt eget medvetande, vilket påverkade människors liv och den omgivande miljön. Jägar- och samlarsamhällen ägnade sig ofta åt ritualer och ceremonier för att kommunicera med dessa andar och söka deras gunst eller vägledning.
Shamanismen spelade också en avgörande roll i förhistoriska jägare-samlares andliga metoder. Shamaner, som ofta betraktas som andliga ledare eller mellanhänder mellan mänskliga och andliga världar, hade betydande inflytande inom sina samhällen. De troddes ha övernaturliga förmågor att bota sjuka, kommunicera med andar och ge vägledning. Shamanistiska ritualer involverade olika metoder, såsom tranceframkallande tekniker, sång, trumspel och användning av hallucinogena ämnen.8
Konstnärliga uttryck, såsom grottmålningar, hällkonst och ristningar, var en annan viktig aspekt av förhistoriska jägare-samlares andliga metoder. Dessa konstnärliga skapelser skildrade ofta scener från det dagliga livet, djur och mytiska eller andliga varelser. De fungerade som ett sätt att kommunicera, andligt uttryck och berättande inom samhället.
Konstens ursprung och de tidiga exemplen på paleolitisk konst
- ”Prehistoric Hunter-Gatherer Societies”, Emma GROENEVELD, World History Encyclopedia, December 9, 2016[↩]
- ”Et l’Évolution créa la femme Broché”, Pascal PICQ, Éditeur: Odile JACOB, ISBN-13: 978-2738152138, 2020[↩]
- ”Human ancestors: Changing views of their behavior”, Lewis R. BINFORD, Journal of Anthropological Archaeology, Volume 4, Issue 4, December 1985[↩]
- Nomadic Peoples and Human Rights”, Jérémie GILBERT, Taylor & Francis, ISBN-13: 978-1136020247, 2014[↩]
- ”Ancient Civilizations of the World”, Denny ROSE & Rowan ALLEN, EDTECH, ISBN-13: 978-1839472756, 2018[↩]
- ”The Earliest Europeans – A Year…Survival Strategies in the Lower Palaeolithic”, Robert HOSFIELD, Oxbow Books, ISBN-13: 978-1785707643, 2020[↩]
- ”Archaeology: An Introduction”, Kevin GREENE & Tom MOORE, Taylor & Francis, ISBN-13: 978-1136860294, 2010[↩]
- ”The Anthropology of Hunter-Gatherers: Key Themes for Archaeologists”, Vicki CUMMINGS, Taylor & Francis, ISBN-13: 978-1000189537, 2020[↩]