Neandertalartänder från olika perioder har hittats i nordöstra Spanien. Detaljer om upptäckten publicerades i American Journal of Biological Anthropology den 10 november 2024.1
Neandertalarna är en av de mest spännande karaktärerna i mänsklighetens historia. Varje ny upptäckt om dem hjälper oss att förstå vårt förflutna bättre. Så vad kan några till synes vanliga tänder berätta om denna urgamla mänskliga art? Neandertalartänderna som hittades i Arbreda-grottan i Spanien ger svaret på just denna fråga.
Enligt forskningen tillhör de tänder som hittats i grottan tre olika individer. En av dessa individer är ett barn, den andra en tonåring och den tredje en vuxen. Studien avslöjar att dessa tänder ger viktig information inte bara om deras anatomiska strukturer, utan också om den tidsperiod de tillhör. Neandertalartänder både kastar ljus över dessa människors dagliga liv och låter oss förstå deras bosättningsstrategier tydligare.
Så vad skiljer dessa tänder från andra? Enligt artikeln har neandertalartänderna i fråga unika strukturella egenskaper. Till exempel, de fem huvudknölarna som ses i en av dessa tänder bär spår av neandertalarnas diet och livsstil. Enligt studien skiljer sig denna funktion klart från moderna mänskliga tänder. I själva verket, medan fem-cusps-funktionen ses med en hög frekvens av 83 procent i neandertalprover, är denna frekvens bara cirka 23 procent hos moderna människor. Detta är en tydlig indikation på att de hade en annan livsstil.
Låt oss prata lite om vilka individer tänderna tillhörde. Enligt forskningen tyder barnets mjölktand på att han gick bort vid cirka 10-12 års ålder. Den intensiva smältningen som ses vid roten av tanden visar att mjölktanden gick in i en omvandlingsprocess och därför naturligt föll ut. Den vuxna individens tand är ganska nedsliten. Detta bevisar att det var en molar som använts i många år. Det intressanta är att tanden som tillhör den unga individen är relativt välbevarad. Enligt studien tillhör denna tand en individ mellan 10-13 år och har ännu inte blivit helt nedsliten. Detta tyder på att tanden kan ha dykt upp nyligen.
Enligt artikeln motsvarar lagren där tänderna hittades de tidigaste perioderna då neandertalarna levde och utrotningsprocesserna. Till exempel, tänderna som finns i lager N går tillbaka till en period av cirka 120 tusen år sedan, medan tänderna som finns i lager J går tillbaka till en nyare period, cirka 40 tusen år sedan.
Så vad mer kan dessa tänder säga oss? Enligt studien bär neandertalarnas tänder viktiga ledtrådar om deras miljöanpassningar och kostvanor. Till exempel tyder slitaget och förändringarna i rotstrukturerna i tänderna på en hård och fibrös kost. Dessutom visar mikroskopiska analyser att märkena på tänderna beror på naturligt slitage, vilket innebär att de använt sina tänder som ett slags ”verktyg”. Detta tyder på att neandertalarna inte bara levde ett jägare-samlarliv, utan också utvecklade överlevnadsstrategier med hjälp av verktyg och utrustning.
Studien betonar en annan slående aspekt av neandertalarnas tänder. Dessa tänder kan också bära spår om neandertalarnas sociala struktur. Enligt artikelförfattarna kan nivån av slitage på tänderna vara relaterad till individernas roller i samhället. Till exempel kan det extrema slitaget på den vuxnas tänder tyda på att han spelade en aktiv roll i fysiskt krävande aktiviteter som matlagning eller jakt.
Naturligtvis har upptäckten av dessa tänder väckt nya frågor hos forskarna. Till exempel ger inte platsen för tänderna i grottan ett definitivt svar på varför dessa individer var där. Artikeln säger dock att dessa tänder, tillsammans med andra fynd i grottan, tyder på långvarig ockupation. Området där tänderna hittades, särskilt i lager N, tyder på att dessa individer använde grottan som ett långsiktigt livsrum. Däremot antyder tanden i lager J en kortvarig sysselsättning.
- Lozano, M., Soler, J., López-Onaindia, D., Solés, A., Julià, R., Ceperuelo, D., Lorenzo, C., & Soler, N. (2024). Middle Pleistocene teeth from Arbreda Cave (Serinyà, northeastern Iberian Peninsula). American Journal of Biological Anthropology, 185(4), e25037. https://doi.org/10.1002/ajpa.25037[↩]