Bildkredit: HoPo (Wikimedia) ©️CC BY-SA 3.0
Forskare står inför en ny paradox: En liten justering på cellnivå kan avsevärt förlänga livslängden. Men denna förlängda livslängd kommer inte med en mer motståndskraftig kropp, utan tvärtom med en känsligare struktur.
Forskare från McGill University i Kanada har avslöjat att utlösande av en låg nivå av stressrespons (vetenskapligt känd som mitoUPR) i mitokondrier, cellernas energiproduktionscentra, förlänger livslängden hos nematodmaskar som kallas Caenorhabditis elegans, som används som en modellorganism.1
Forskningens nyckelpoäng är denna: Denna livsförlängning sker inte genom att öka förmågan att hantera stress, utan tvärtom genom att minska denna förmåga.
Vad händer om mitokondrier går i larm?
Mitokondrier i cellen spelar en viktig roll i proteinproduktion och energimetabolism. När dessa organeller är stressade aktiveras ett slags larmsystem. Det kallas mitoUPR. Detta system aktiverar cellens genetiska försvar för att återhämta sig.
I denna studie utvecklade forskare en typ av mask där genen som kallas ATFS-1, huvudaktören i mitoUPR-systemet, var konstant aktiv. Normalt aktiveras denna gen när cellen är under stress, men den här gången hölls den konstant aktiv.
Resultatet?
Dessa maskar är mer motståndskraftiga mot yttre stressfaktorer. Men intressant nog har de en kortare livslängd.
Så vad hände sedan?
Forskare minskade gradvis aktiviteten av denna gen med RNA-interferens (RNAi). Genen tystades med andra ord inte helt, utan dess effekt minskade. Tack vare denna intervention nåddes en balanspunkt där ATFS-1-genen var låg men konstant aktiv.
I det här fallet förlängdes maskarnas livslängd avsevärt jämfört med kontrollgruppen.
Men var försiktig! Denna livslängd kom inte med stressmotstånd. Med andra ord levde maskarna längre, men de påverkades mycket lättare av yttre hot som oxidativ stress, temperaturförändringar och syrebrist.
De erhållna resultaten utmanar direkt ett biologiskt antagande som varit giltigt under lång tid. Faktum är att livslängden i allmänhet tillskrivs förmågan att hantera stress. I denna studie avslöjades raka motsatsen.
Forskarna undersökte också vid vilken ålder denna genetiska intervention var effektiv. Interventionen fungerade inte bara i vuxen ålder, men när den gjordes under utvecklingsperioden, som vi kan kalla barndomen, skedde en betydande ökning av livslängden.
Detta visar också att den långsiktiga livsplanen bestäms av cellanpassningar som görs vid ung ålder. Insatser som görs efter vuxen ålder fungerar inte särskilt bra.
Så vad säger denna studie till människor?
Modellorganismer som Caenorhabditis elegans spelar en stor roll för att förstå genetiska mekanismer på grund av deras enkla strukturer. Och en betydande del av dessa mekanismer delas med människor. Därför kan slutsatser om ämnen som mitokondriell funktion, stressreaktioner och förhållandet mellan åldrande kasta ljus över människans biologi.
Det bör dock sägas tydligt: Det är inte korrekt att säga att dessa resultat är direkt applicerbara på människor. Ingen studie gjord på människor har ännu visat att denna nivå av molekylär intervention förlänger livet.
- Di Pede Alexa, Ko Bokang, AlOkda Abdelrahman, Tamez González Aura A., Zhu Shusen and Van Raamsdonk Jeremy M. 2025Mild activation of the mitochondrial unfolded protein response increases lifespan without increasing resistance to stressOpen Biol.15240358 http://doi.org/10.1098/rsob.240358[↩]
