Erliks ursprung och tillkomst
Förknippad med mörker och kaos är underjordens gud, Erlik (gammalturkiska: 𐰀𐰼𐰠𐰃𐰚), även känd som Erlik Khan, en av de mäktigaste och mest skrämmande varelserna i turkisk mytologi. Hans far är Kayra, skapelsens gud, så han och Ülgen är syskon.
Kayra gav båda sina söner stora roller som skaparen av universum. Men medan Ülgen förknippades med godhet och ljus, identifierades Erlik med mörker och ondska. I en värld där Ülgen bodde på himlens 16:e våning och försökte upprätthålla ordning i universum, blev Erlik kungen av underjorden och fick i uppdrag att hantera de mörka krafterna i universum. Hans position mellan dessa två motsatser symboliserar också konflikten mellan gott och ont i turkisk kosmologi.
Erlik har en viktig roll i skapelsemyten. I turkarnas legender om universums skapelse utspelar sig en stor kamp mellan Ülgen och Erlik. I ett universum styrt av optimism börjar Erlik med tiden ifrågasätta Ülgens auktoritet och börjar styra universum med sina egna regler. Detta är början på den första stora konflikten mellan de två gudarna, och Erlik förvisas till underjorden som ledare för de mörka krafterna. Denna exil gör att han blir kung av underjorden. Ülgens trots mot sin vilja anses vara början på ondska i turkisk mytologi.
Erliks roll i denna skapelsemyt säkerställer att universums ordning upprätthålls av två motsatta krafter. Medan Ülgen härskar på himlen som symbolen för godhet och ordning, regerar Erlik under jorden som kungen av kaos och oordning. Denna motsättning upprätthåller balansen inte bara mellan naturen och människorna i den turkiska mytologin, utan också i den andliga världen. Även om Erlik spelade en aktiv roll i skapelsen, blev han en fruktad figur för mänskligheten på grund av sitt förhållande till död och mörker.
Erliks onda roll avgjorde också hans öde. Även om hans förhållande till Ülgen från början formats av broderskapets band, fördjupades maktkampen mellan de två med tiden. Där Ülgen var intresserad av att organisera universum och vägleda människor, försökte Erlik upprätthålla andarnas och mörkrets styre med en mer kaotisk kraft. Denna opposition i turkisk mytologi anses vara ett balanserande element baserat på förekomsten av motsatta poler, liknande yin-yang-begreppet i kinesisk filosofi.
Mörkrets mästare: Erliks roll i livet efter detta
Erlik fungerar helt enkelt som kungen av underjorden i turkisk mytologi. Därför, i likhet med underjordens gudar i andra mytologier, förknippas han med död, mörker och ondska. I detta avseende har han absolut makt över de andar och mörka varelser som är fängslade i underjorden. Hans plikt är att hantera det oundvikliga slutet av livet, döden och processen efter döden. Detta samband med döden gör honom till en symbol för människans djupaste rädsla. I turkisk mytologi ses döden inte som ett slut, utan som en övergång till ett annat rike, och detta rike är under Erliks styre.
Erliks inflytande på döden och de döda gör honom till en gestalt som människor både fruktar och respekterar. Erlik, som anses vara en del av döden bland turkarna, är ledaren för den mörka undre världen dit själar reser efter att kroppen dör. Shamaner utvecklar ritualer som försöker förstå hans makt och kontroll över de döda.
Rädslan för Erlik är kopplad till ovissheten om livet efter döden. När människors själar kommer in i Erliks värld, utvärderas de efter sina goda eller dåliga handlingar och förblir underjordiska därefter.
Erliks existens är också en kosmologisk balansgång. Medan människor följer Ülgens ordning och godhet i livet, övergår de till Erliks mörka värld i döden. Denna övergång väcker stora frågor om människans existens. Människor hittar ett svar i Erliks värld beroende på sina goda eller dåliga handlingar.
Hur beskrivs Erlik?
Erlik brukar beskrivas i myter med ett skägg som går ner till knäna och kolsvart hår. Dessa beskrivningar speglar Erliks djupa relation till mörkret och storheten i hans makt. Hans mustasch beskrivs som betar av ett vildsvin. Hans horn liknar grenarna på ett jättelikt träd.
Erliks mörka hår, ögonbryn och horn bär inte bara fysisk utan också andlig betydelse. Erlik, ledaren för de onda andarna som lever under jorden, är mörkrets och dödens gud på alla sätt. Han bor i ett dystert palats av järn. Detta palats, som luktar rost, skyddas av två skrämmande monster som heter Abra och Yutpa.
Erliks beskrivningar innehåller vanligtvis extremt skrämmande och groteska detaljer. Man kan säga att hans beskrivning i shamanböner speglar rädslan inom människor. Dessa rädslor avslöjar också deras förhållande till döden och det okända. Erliks utseende är en påminnelse till människor om det oundvikliga och skrämmande naturen och dödens grymhet. Hans existens anses vara förkroppsligandet av mörker och kaos, varför han aldrig har avbildats eller skulpterats.
Underjorden i turkisk mytologi
I turkisk mytologi avbildas underjorden som en plats som vanliga människor inte känner till, inte kan se, men är rädda för. I den här världen har Erlik absolut kontroll över alla de dödas själar. Hur livet efter döden blir avgörs i Erliks värld.
Underjorden brukar förknippas med begrepp som helvetet. Men i turkisk mytologi har Erliks värld en mer komplex struktur. Detta rike är en plats där själar inte bara straffas utan också utvärderas. Vilken typ av öde goda eller onda själar kommer att möta under Erliks styre beror på de handlingar de har vidtagit under sina liv. Därför kan Erliks värld ses inte bara som en mörk och smärtsam plats, utan också som ett rike där rättvisa råder.
Begreppen straff och liv efter döden i den turkiska mytologin tar form i Erliks värld. De som lever ett gott liv accepteras i Ülgens värld och finner frid, medan de som gör ondska straffas i Erliks mörka värld. I den undre världen betalar både själar priset för sina tidigare onda gärningar och är fångade i evigt mörker.
Ett annat viktigt inslag i den underjordiska världen är de tragiska händelserna som upplevs av varelser som flyr till detta rike eller försöker fly från det. Enligt sibiriska turkiska legender fängslades mammutar som arbetade i Erliks tjänst under jorden. Dessa mammutar som försökte fly till ytan straffades genom att bli nedfrysta. Denna legend beskriver kraften i den underjordiska världen och omöjligheten att fly från denna värld.
Erlik i mytiska berättelser och episka berättelser
Erlik är ofta med i turkiska epos och folksagor. I dessa berättelser, särskilt de som formats under påverkan av shamanismen, är Erlik en både fruktad och respekterad figur. Shamaner försöker förstå Erliks makt och blidka honom. I shamanritualer utförs böner och ceremonier riktade till Erlik så att själarna hos de som dog kan finna frid i hans värld. Om du till exempel var en turk som levde i tidig medeltid och var orolig för att själen hos någon du nyligen hade förlorat led, kan du kanske lindra smärtan för den avlidne genom att be en shaman träffa Erlik eller genom att offra till Erlik.
Erliks samspel med människor och andra gudar spelar också en stor roll i epos. I dessa berättelser kommer hjältar som utmanar Erliks makt in i hans värld och försöker rädda deras själar efter döden. Men dessa kamper slutar vanligtvis i misslyckande. För Erliks värld är en plats bortom den mänskliga själens kraft.
Erliks barn i shamantexter
Erliks söner och döttrar refereras i vissa shamanska skrifter och berättelser. De är kända som mörka söner (kara oğlanlar) och mörka döttrar (kara kızlar).
Mörka söner
Erlik har nio söner, även kända som de mörka sönerna. De heter Badış Han, Karaş Han, Kerey Han, Kömür Han, Matır Han, Şıngay Han, Temir Han, Uçar Han och Yabaş Han. Var och en av dem har sin egen specifika plikt, och när det är dags hjälper de shamaner som försöker stiga ner i Erliks värld.
Mörka döttrar
Erlik har nio döttrar, även kända som de mörka döttrarna. Det finns inga skriftliga källor angående deras namn, men dessa flickor är allmänt kända som illvilliga ”femme fatale” varelser som distraherar shamaner som försöker ta sig upp till Ülgen.
Erliks förhållande till andra mytologiska karaktärer
Det finns många slående likheter mellan Ördög i ungersk mytologi och Erlik i turkisk mytologi. Båda figurerna är förknippade med mörker, ondska och underjorden. Dessa likheter kan förklaras av vanliga kosmologiska teman baserade på turkiska och ungerska kulturers historiska band och shamanismens influenser.
Ördög anses vara mörkrets och ondskans gud i ungersk mytologi. Precis som Erlik lever Ördög i en helvetesliknande undre värld och har herravälde över onda andar. Båda figurerna är förknippade med döden och ses som varelser som bestämmer själarnas onda öden. Framför allt är rollen som underjordens kung ett avgörande drag för både Ördög och Erlik. Enligt ungersk folklore är Ördög ständigt aktiv för att leda människor vilse och in i ondska. Precis som Erlik försöker leda shamaner och människor vilse genom de förföriska mörka döttrarna.
Ördög avbildas vanligtvis som en behornad, svartskäggig och ful varelse. Denna skildring är ytterst lik Erliks horn, skägg och skrämmande utseende. Båda figurerna representerar direkt de vilda och farliga aspekterna av naturen. Medan Ördög speglar de mörka skogarnas och djurlivets onda krafter, styr Erlik över underjordens mörka och okända faror.
I jämförelser med underjordens gudar i andra världsmytologier jämförs Erlik ibland med Hades i grekisk mytologi. Liksom Hades är Erlik underjordens kung och härskar över de dödas själar. Hades är dock en mer passiv figur medan Erlik tar på sig en mer aktiv och straffande roll. Till skillnad från Hades försöker Erlik ständigt störa människolivet och uppmuntrar dem att göra ont. I detta avseende framstår Erlik som en starkare och mörkare figur.
I nordisk mytologi kan Erlik jämföras med Loke. Loke är ondskans och kaosets gud i nordisk mytologi. Han är ständigt i konflikt med andra gudar. Likt Erlik representerar Loke också de mörka krafterna. Med dessa krafter siktar han på att störa universums ordning. Men Erlik skiljer sig från Loke eftersom han är den direkta kungen av underjorden. Erlik gör inte bara ondska, utan har också makten över livet efter detta.