Caspar Plautius, 1621
Dagrún Ósk Jónsdóttir, adjungerad lektor vid fakulteten för sociologi, antropologi och folkloristik vid Islands universitet, kommer att undervisa i en kurs med titeln ”kannibalism och kultur” som en del av fortbildningsprogrammet i höst.1
Kannibalism, som anses vara ett stort tabu i antropologiska, historiska och kulturella sammanhang, är ett begrepp som är både skrämmande och spännande för de flesta. Så tänk på det, vilka kan de psykologiska eller socioekonomiska skälen vara som skulle få en stam eller ett samhälle att konsumera mänskligt kött?
Först och främst står det i kursens inledande text specifikt att detta program inte är en matlagningskurs. Dess syfte är att utforska kannibalismens roll i folklore, litteratur och historiska berättelser.
Fenomenet kannibalism, även känt som ”antropofagi” i antropologisk litteratur, är i grunden uppdelat i två kategorier: endokannibalism och exokannibalism. Endokannibalism hänvisar till att äta köttet från ens egna medlemmar av en gemenskap eller stam, medan exokannibalism hänvisar till att äta kött från medlemmar av fiende eller främmande stammar.
De första spåren av kannibalism går tillbaka till den paleolitiska perioden. Det finns många arkeologiska fynd om att neandertalare och tidiga Homo sapiens-grupper utövade kannibalism. I synnerhet grottfynd i Moula-Guercy, Frankrike och El Sidrón, Spanien, innehåller bevis för att neandertalare utövade kannibalism för både närings- och rituella ändamål. Spår av att medvetet bryta ben och dra ut märg, liksom patologiska bevis som tandmärken och brännmärken, tyder på att neandertalare kan ha ägnat sig åt kannibalism under tider av hunger eller dödsritualer.
Forskare tror att kannibalism kan ha blivit utbredd bland mänskliga grupper, särskilt under den tidiga holocenperioden, av olika anledningar. Arkeologiska bevis från denna period tyder på att kannibalism ibland utfördes på grund av matbrist och ibland i ritualistiska syften. Vissa antropologer menar också att kannibalism kan ha haft sociala funktioner, som att stärka sociala band, förödmjuka fiender eller hedra de dödas andar. I det aztekiska samhället ansågs kannibalism, som genomfördes efter offerceremonier, vara en viktig ritual för att visa respekt för gudarna och upprätthålla social ordning.
Den isländska Askungen: Mjaðveig Mánadóttir
Kannibalism är ett vanligt tema i moderna sagor, även om det nästan helt har försvunnit från den moderna tiden.
Som Dagrún Ósk Jónsdóttir påpekar är den isländska versionen av Askungen ett utmärkt exempel. I den här versionen ser huvudpersonen, Mjaðveig Mánadóttir, hur hennes systrar slaktas och stoppas i salttunnor. Längre fram i sagan blir historien ännu mer skrämmande när styvmodern förvandlas till en avskyvärd trollkvinna efter att ha ätit upp sina egna döttrar.
”Det som skrämmer oss fascinerar oss också.”
Dagrún Ósk Jónsdóttir uppmärksammar kannibalismens motsägelsefulla effekter, liksom många andra skrämmande fenomen, på mänsklig psykologi. Hon poängterar att det som skrämmer oss också fascinerar oss. Det är därför dessa teman ofta finns med i populärkulturhistorier, skräckfilmer och poddar.
Kursen kommer att bestå av två tillfällen
Kursen med titeln ”Kannibalism och kultur” kommer att bestå av två kvällstillfällen den 29 oktober och 5 november kl. 20.00-22.00. De som önskar gå kursen kan anmäla sig online på Endurmenntun HÍ.
- Guðmundsdóttir, Auður Ösp (2024-07-14). ”Fræðir áhugasama um mannát – Vísir”. visir.is (in Icelandic). Retrieved 2024-08-21.[↩]