❗ För att undvika tvetydigheter i den här artikeln används ordet jul för Jesu födelse, och ordet yule används för den förkristna hedniska julfestivalen.
För de flesta av oss innebär december långa nätter, dekorerade tallar, förberedelser inför nyårsafton och kanske glögg. För att inte tala om evenemang som jul, yule och nardugan… Men har dessa högtider, som har sitt ursprung i antiken, något samband med varandra?
Vad är yule?
Yule, även känd som jól, är en av de gamla hedniska högtiderna som vanligtvis firas på vintersolståndet idag. Det var mest populärt bland nordiska, germanska och keltiska samhällen. Många forskare tror att yule har sina rötter i nordiska traditioner.
När firas yule?
Yule firades mellan november och januari, enligt vissa källor. Vissa författare uppgav dock att det firades i januari och början av februari. På södra halvklotet sammanfaller denna period med juli. Många forskare tror dock att dessa datum ändrades på 900-talet under den norske kungen Håkons regeringstid.
Den svenske arkeologen Andreas Nordberg skrev att datumet för yule ändrades som en kristnandepolitik under den norske kungen Håkons regeringstid. Enligt Nordberg använde förkristna skandinaviska samhällen en månkalender. Det var därför datumet för yule ändrades varje år. Yule brukade firas på den första fullmånen efter nymånen efter vintersolståndet. Därför var yule i januari vissa år och i början av februari vissa år. Kung Håkon fastställde dock datumet för yule till samma datum som julen för att underlätta kristnandet av samhället.1
Yule traditioner
Idag är yule-traditionerna lokaliserade i de wiccanska, neopaganiska, shamanistiska och sekulära samhällena. Att samlas, ge gåvor, bränna rökelse och festa är de vanligaste traditionerna. Yule-firandet äger ofta rum runt brasor. Bålet slocknar ibland inte på dagar tack vare de stora stockarna.
En annan yule-tradition är att dekorera hus med tallgrenar, mistel eller järnek. Många forskare tror att vissa moderna jultraditioner är influerade av yule-traditioner.
Vad är saturnalia?
Saturnalia var namnet på en festival som firades i december i antikens Rom. Även om datumen ändrades av olika kejsare, firades det vanligtvis mellan 17 december och 25 december. Därför kan det sägas vara en av vintersolståndets högtider.
Saturnalia var en festival som hölls för att hedra den romerska guden Saturnus. Under festivalen brukade skolor och statliga institutioner vara stängda. Förr var sociala regler uppmjukade. Det brukade vara underhållning överallt. Ljus brukade tändas för att symbolisera ljusets återkomst. Grannar brukade ge varandra små presenter.2
Det är känt att saturnalia-festivalerna varade fram till 300-talet. Med antagandet av kristendomen av den romerske kejsaren Konstantin förlorade saturnalia-festivalerna sin forna glans och försvann med tiden.
Vad betyder nardugan?
Nardugan är en festival som firas av vissa turkiska samhällen och dess rötter går tillbaka till den hedniska/shamanperioden. Ordet ”nardugan” betyder soluppgång eller nyfödd sol på gammalturkiska.
Det är inte klart om ordet ”Nar”, som betyder sol, är av turkiskt eller mongoliskt ursprung. Men ”dugan” är definitivt av turkiskt ursprung.
Den tatariska språkexperten R. G. Ahmetyanov uppgav att termen nardugan finns i vokabulären för alla Ural- och Mellersta Volga-samhällen.3
När är nardugan?
Enligt den turkiske sumerologen Muazzez İlmiye Çığ och den ryske historikern Murad Adji firas nardugan varje år på vintersolståndet.4 Vintersolståndet infaller den 21 december, enligt den gregorianska kalendern. Efter den dagen börjar dagarna bli längre och nätterna kortare. Detta anses vara början på dagens seger mot natten, det vill säga ljusets seger över mörkret.
Gulfia Zilifovna Kamalieva, expert på tatarisk filologi och historia, konstaterade också att nardugan firas på vintersolståndet och att nardugan-traditionerna liknar dagens jultraditioner.5
Författaren Kutlu Altay Kocaova har en annan syn på när nardugan firas. Enligt Kocaova vanardugan ett namn som gavs av en kristen turkisk gemenskap till Nouruz, vilket firades i mars.
Vad ska man göra på nardugan? Hur firas nardugan?
Enligt Muazzez İlmiye Çığ och Murad Adji var nardugan en av de viktigaste högtiderna som firades av de gamla turkarna. Förlängningen av dagarna tolkades av vissa turkiska samhällen som en seger för solen och ansågs värd att firas. Enligt denna uppfattning bad man böner till Ülgen i tacksamhet för solens seger över natten. Faktum är att D. R. Sharafutdinova uppgav att solkulten var vid basen av nardugan.
Ülgen nämns som skaparen av solen i många shamanböner.
Solen ansågs helig i nästan alla proto-turkiska och turkiska samhällen, som i många hedniska samhällen. Doğan Avcıoğlu skrev att Xiongnu-kejsarna brukade dyrka solen varje morgon.6 Av denna anledning är firande relaterade till solen, såsom nardugan, bland de gamla turkarna i harmoni med det turkiska trossystemet.
Muazzez İlmiye Çığ sa att tallar brukade dekoreras för böner och firande på nardugan.
Vi vet att trädkulten intog en mycket viktig plats bland de gamla turkarna. Till exempel användes enbärsrökelse för att driva bort sprit. Cypresser planterades i några gravar på grund av sin höga resning och upprättstående ställning. Dessutom såg turkarna träd som ett sätt att förmedla böner till Gud. Därför är det en mycket vanlig tradition att be under träden. Det vill säga att det är möjligt att använda träd som ett medel för bön i nardugan. Eftersom årstiden är vinter är det en rimlig förklaring att föredra vintergröna träd som tall.
Vad är nardugan-traditionerna?
Att gratulera grannar, ta på sig nya kläder, ge presenter, organisera underhållning, be till Ülgen och ge erbjudanden under träd var de vanligaste metoderna i nardugan. Man tror att att skriva önskemål på färgglada tygbitar och hänga dem på träd kan ligga till grund för dagens träddekorationstraditioner.
En vanlig tradition relaterad till nardugan bland dagens turkar är att äta granatäpple och dricka granatäpplevin. Granatäpple symboliserade fertilitet i många samhällen på grund av dess flerkornsstruktur. Av denna anledning har det blivit en vanlig tradition att äta granatäpplen för ett fruktbart nyår. Regionerna där granatäppleträd växer finns dock kvar i den södra delen av den gamla turkiska kulturgeografin. Därför kan man säga att denna tradition ingick i turkisk folklore senare.
Mycket av det vi vet om nardugan är baserat på muntliga källor. Skriftliga källor går bara tillbaka till tidigt 1900-tal. Detta gör att många historiker är skeptiska till nardugans ursprung.
Vem är Ayaz Ata?
Ayaz Ata är den första figuren som kommer att tänka på när nardugan nämns. Han är den turkiska varianten av Ded Moroz i slavisk folklore. Det finns två viktiga synpunkter på hans ursprung. Enligt den första uppfattningen är Ayaz Ata en fiktiv karaktär inspirerad av Ded Moroz i rysk folklore. Han ingick senare i turkisk folklore. Idag ses han som en variant av jultomten.
Enligt den andra uppfattningen är Ayaz Ata den moderna versionen av Ayas Han i forntida turkisk mytologi.
Ayas Han skapades från månsken. Ordet ”Ayas/Ayaz” som betyder torr kyla på turkiska kommer från roten ”Ay-” som betyder måne. I gamla källor användes termen Ayas ofta för måniga och kalla nätter.
Med slutet av höstsäsongen blåser Ayas Han den kalla luften i munnen mot jorden och vintersäsongen börjar.7
- Andreas NORDBERG, Jul, Disting Och Förkyrklig Tideräkning, 2006, ISBN 91-85352-62-4[↩]
- ”Medieval Mythography: From Roman North Africa to the School of Chartres, A.D. 433-1177”, Jane CHANCE, University Press of Florida, 1994, ISBN: 9780813012568[↩]
- ”Общая лексика духовной культуры народов Среднего Поволжья”, Р.Г. Ахметьянов (R. G. Ahmetyanov), Изд-во ”Наука”, 1981[↩]
- Мурад Аджи – Кипчаки. Древняя история тюрков и Великой Степи, 1999, ISBN 5-88149-044-4[↩]
- ”Традиции встречи нового года в системе праздников тюркских народов”, Г. З. КАМАЛИЕВА, Академии наук Республики Татарстан[↩]
- ”Türklerin Tarihi”, Doğan AVCIOĞLU, Tekin Yayınları, ISBN: 9789754780208[↩]
- ”Türk Söylence Sözlüğü”, Deniz KARAKURT[↩]