Vad är totemism? Begreppet totem i sociologi

Vad är totemism? Begreppet totem i sociologi

”Totemism” är ett begrepp som man ofta stöter på i studiet av urreligioner. Så, vad är totemism och när uppstod den? Hur har totemismen format ursprungsbefolkningens världsbild?

Vad är totem?

Ett ”totem” är en symbol eller ett föremål som representerar en grupp människor, till exempel en familj, stam eller gemenskap. I många inhemska kulturer kan det ta formen av ett djur, växt eller föremål av andlig betydelse. Detta koncept av totem tros ha sitt ursprung från antiken när människor började bilda gemenskaper och utveckla en känsla av identitet.

I många inhemska kulturer anses totem vara heliga och används i ceremonier och ritualer för att uttrycka varje stams unika karaktär och ande. De tjänar som en påminnelse om folkets tro, värderingar, seder och identitet.

Vad är totemism? Begreppet totem i sociologi
Totempålar är artefakter dekorerade med snidade figurer, såsom djur, människor och övernaturliga varelser, som representerar familjens härstamning, klan eller historia för samhället som skapade den. (Plats: Vancouver, Kanada)

Betydelsen av totem i nutida samhällen

I nutida samhällen har betydelsen av totem anpassats och omtolkats på olika sätt. För vissa har det blivit en symbol för identitet eller tillhörighet till en viss grupp eller subkultur. Till exempel har idrottslag ofta maskotar eller symboler som representerar deras laganda och identitet, vilket kan ses som en form av modern totemism.

I populärkulturen har totem också avbildats som magiska eller övernaturliga föremål med mystiska krafter, som i Marvel Comics universum där karaktärer som Wolverine har djuriska totem som ger dem deras förmågor.

I vissa samtida andliga praktiker används totem som ett verktyg för personlig tillväxt och självmedvetenhet. Det kan handla om att arbeta med specifika totem som representerar olika egenskaper eller aspekter av en själv, och att använda dem som vägledning för personlig utveckling.

Betydelsen av totemism i sociologi

Inom sociologi hänvisar totemism till ett trossystem där medlemmar av en viss social grupp eller stam betraktar ett föremål, djur eller växt som heligt och en symbol för deras identitet.

Betydelsen av totemism i sociologin diskuteras ofta i termer av teorier som lagts fram av den franske sociologen Émile Durkheim. Durkheim hävdade att totemism var en form av kollektiv dyrkan som tjänade till att stärka social sammanhållning och solidaritet. Enligt Durkheim var totemet en representation av gruppens eller klanens gemensamma identitet, värderingar och övertygelser. Genom att dyrka totemet kunde medlemmarna i gruppen bekräfta sin koppling till varandra och till det större samhället.1

En annan viktig teori om totemism inom sociologin föreslogs av den brittiske antropologen Sir James Frazer. Frazer hävdade att totemism bottnade i primitiv magi och att totem representerade en form av sympatisk magi. Enligt Frazer troddes totemet ha magiska krafter som kunde användas för att ge lycka, fertilitet och skydd till gruppen. I detta synsätt var totemet inte bara en symbol för gruppens identitet, utan en källa till makt och kontroll över den naturliga världen.2

Utöver Durkheim och Frazers teorier har det förekommit många andra tolkningar av totemism inom sociologin. Vissa forskare hävdar att totemism är ett sätt att relatera till den naturliga världen och att den speglar en djup vördnad för miljön. Andra ser totemism som en form av förfäderdyrkan eller som ett sätt att hedra de dödas andar. Ytterligare andra ser totemism som ett sätt att reglera socialt beteende och upprätthålla social ordning inom gruppen.

Totemismens ursprung

Det finns ingen konsensus om när totemism uppstod, men det finns flera teorier inom sociologi och antropologi som försöker förklara ursprunget till totemism.

När dök totemismen upp för första gången?
Även om det inte är känt när det först dök upp, tror vissa forskare att totemism har praktiserats i primitiva jägar- och samlarsamhällen sedan paleolitikum.3

En teori antyder att totemism uppstod som ett sätt att identifiera och särskilja olika sociala grupper. Under den paleolitiska eran kan människor ha identifierat sig med specifika djur, som skulle bli deras totem. Denna identifiering skulle tjäna som ett sätt att skilja en grupp från en annan, samt skapa en känsla av enhet inom en viss grupp.

En annan teori antyder att totemism föddes ur ett behov av att förklara naturen. I detta synsätt sågs det totemiska djuret eller växten som en symbol för naturen, och människor skulle ha utvecklat berättelser och myter kring sina totem för att förklara de naturfenomen som de observerade.

En tredje teori föreslår att totemism utvecklades som ett sätt att hantera resurser. Enligt detta synsätt skulle olika grupper identifiera sig med olika totem, vilket i sin tur skulle fungera som ett sätt att reglera tillgången till vissa resurser. Till exempel kan en grupp som identifierat sig med ett visst djur ha haft särskild tillgång till de jaktmarker där det djuret hittades.

Totemism i inhemska kulturer

Totemism är en integrerad del av många inhemska kulturer, som representerar de djupa andliga och kulturella kopplingarna mellan dessa samhällen och naturen. En individs totem bestäms vanligtvis av deras familj eller klan och fungerar som en kraftfull symbol för deras koppling till sina förfäder och samhället i stort. Totemet tros också ha en unik andlig kraft som kan anropas för vägledning, styrka eller skydd när det behövs. Denna koppling mellan individen och deras totem anses helig och ses som en manifestation av deras band med sina förfäder.4

Förutom sin andliga betydelse används totemism också som ett sätt att identifiera och särskilja olika grupper inom en gemenskap. Till exempel, i vissa inhemska australiska kulturer, bestäms en individs totemiska grupp av deras födelseplats och härkomst, och är ofta förknippad med ett specifikt djur eller växt. Dessa totemiska grupper tros dela den andliga kraften och energin i sina totems, vilket förstärker betydelsen av dessa heliga symboler inom samhället.

Gravpålar
Tiwi-folket i norra Australien genomför Pukamani-ceremonin med gravpålar som kallas tutini, som inte nödvändigtvis är kopplade till totemism. Även om dessa gravpålar ibland liknas vid totempålar, är deras syfte att hjälpa de döda på deras resa till andevärlden. På så sätt fungerar tutini som en guide för den avlidnes själar.
Foto: Laterthanyouthink (Wikimedia)
©️CC BY-SA 4.0

Totem och kulturell identitet

I inhemska kulturer ärvs totemet genom familjelinjer. Man tror att totem förbinder individer med sina förfäder och hjälper dem att förstå sin plats i världen.

Totemiska identiteter är ofta förknippade med specifika roller och ansvar inom stammen eller samhället. Till exempel kan personer som tillhör en viss totemisk grupp vara ansvariga för att utföra vissa ritualer eller ceremonier, samt att upprätthålla och föra vidare kulturella sedvänjor och traditioner. Sådana metoder förstärker vikten av totemisk identitet som ett sätt att upprätthålla kulturell kontinuitet och bevara kunskapen från tidigare generationer.

Dessutom spelar totem en avgörande roll för att etablera och förstärka gemenskapsidentitet. Varje totemisk grupp eller stam har sin distinkta uppsättning övertygelser, praxis och traditioner som skiljer den från andra grupper eller stammar inom samhället. Genom att identifiera sig med ett specifikt totem uttrycker individer sin känsla av tillhörighet och solidaritet med sitt samhälle, såväl som sin stolthet över sitt kulturarv.5

Tabu och förbud i totemism

I samband med totemism hänvisar tabu och förbud till de kulturella och sociala restriktioner som läggs på vissa djur, växter eller föremål som anses vara heliga eller betydelsefulla av en viss totemisk grupp. Dessa restriktioner kan ha många former, inklusive dietrestriktioner, restriktioner för jakt eller insamling av vissa resurser och begränsningar av användningen av vissa föremål eller material.6

Tabu och förbud inom totemism har olika funktioner, inklusive social kontroll och förstärkning av gruppidentitet. För det första hjälper de till att stärka identiteten hos en totemisk grupp genom att etablera en unik uppsättning övertygelser, praxis och värderingar som skiljer den från andra grupper inom det större samhället. Genom att följa de restriktioner som läggs på vissa djur eller föremål, bekräftar individer inom en totemisk grupp sitt medlemskap i den gruppen och sitt engagemang för dess gemensamma övertygelse och praxis.

För det andra spelar tabu och förbud en viktig roll för att reglera socialt beteende och upprätthålla ordning inom en totemisk grupp. Genom att begränsa vissa aktiviteter eller beteenden hjälper dessa regler till att förhindra konflikter och främja samarbete mellan gruppmedlemmar. Till exempel kan kostrestriktioner förhindra överjakt på en viss art, vilket säkerställer att samhället har tillräckliga resurser på lång sikt.

För det tredje kan tabu och förbud ses som en form av respekt för den naturliga världen och de andar som bebor den. Genom att behandla vissa djur, växter eller föremål som heliga, visar individer inom en totemisk grupp sin vördnad för den naturliga världen och sin tro på dess andliga kraft.

Det är viktigt att notera att tabu och förbud kan variera kraftigt mellan olika totemiska grupper, och kan förändras över tid när sociala och miljömässiga förhållanden förändras. Men trots dessa variationer förblir de underliggande funktionerna av tabu och förbud i totemism i stort sett desamma, vilket tjänar till att stärka gruppidentitet, reglera socialt beteende och främja respekt för den naturliga världen.

Den andliga övertygelsen om totemism

Centralt för totemism är de andliga föreställningar som förknippas med totem, som anses vara heliga symboler som representerar en grupp eller individs andliga identitet.

En av de mest framträdande andliga föreställningarna inom totemism är begreppet reinkarnation. Enligt denna tro återföds förfädernas andar till nya kroppar, ofta inom samma totemiska grupp eller klan. Denna idé om reinkarnation förstärker betydelsen av förfäders förbindelser och kontinuiteten i kulturella traditioner och praxis. Man tror också att andan hos djuret som representeras av en totem kan återfödas i människor, och att människor kan uppnå en högre nivå av andlighet genom att förkroppsliga egenskaperna hos deras totemdjur.

En annan viktig andlig tro på totemism är idén om animism. Denna tro är nära kopplad till begreppet totem, eftersom totemdjur ses som manifestationer av naturens andar.7

Utöver dessa andliga övertygelser är totemism också ofta förknippat med sociala strukturer och maktdynamik inom samhällen. Till exempel, i vissa totemiska samhällen identifieras individer av sin totem och får endast gifta sig inom sin totemiska grupp. Detta skapar en känsla av social sammanhållning och förstärker betydelsen av totemisk identitet som ett sätt att upprätthålla kulturell kontinuitet och bevara kunskapen från tidigare generationer.

  1. ”The Elementary Forms of Religious Life”, Émile DURKHEIM, Oxford University Press, ISBN: 9780199540129^
  2. ”The Golden Bough: A Study of Magic and Religion”, James George FRAZER, Suzeteo Enterprises, ISBN: 9781645940210^
  3. ”Totemism of the Peoples of Altai Origin”, Kuljamal Tologonovna DJAMANKULOVA, Religion and State in the Altaic World, De Gruyter, 2022. 59-64^
  4. ”Beyond Nature and Culture”, Philippe DESCOLA, University of Chicago Press, ISBN: 9780226144450^
  5. ”Primitive Mentality”, Lucien LÉVY-BRUHL, Alpha Editions, 978-9354151521^
  6. ”Culture and Communication: The Logic by which Symbols Are Connected”, Edmund LEACH, Cambridge University Press, ISBN: 9780521290524^
  7. Animal Animism: Evolutionary Roots of Religious Behavior” Stewart GUTHRIE, 2002^
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments