Okunev Hällristningar Och Eurasiska Solgudar

Okunev Hällristningar Och Eurasiska Solgudar

Okunev-kulturen, en av södra Sibiriens arkeologiska kulturer, ägde rum i Khakasia och dess omgivande länder, som nu är en del av Ryska federationen. Okunevkulturens rötter går tillbaka till slutet av det 3:e årtusendet f.Kr. Människor i denna kultur försörjde sig på jakt och sjöfiske. Antropologiska lämningar bevisar att de flesta Okunev-folk hade mongoloida drag, men kaukasoida drag har också hittats. 1

Det finns konstnärligt intressanta figurer i de arkeologiska lämningarna och stelerna från Okunev-kulturen. Andeliknande abstrakta teckningar, shamanska symboler, fantastiska djur, kosmologiska tecken och antropomorfa gudar är de vanligaste figurerna.

En stele från Okunev-kulturen. Man tror att teckningen på stelen är en sorts solgudinna.

Solhuvudena zoomorfa eller antropomorfa teckningar har också hittats utanför Okunevs kulturgeografi och i senare tider. (Saimaluu Tash hällristningar i Kirgizistan och Tamgaly-Tas hällristningar i Kazakstan)

Solgudar

Solen var mycket respekterad i de turkiska samhällena som dominerade Okunevs kulturgeografi och de eurasiska stäpperna. Den turkiske författaren Doğan Avcıoğlu skrev att hun-kejsarna dyrkade solen varje morgon. 2

Solen, som allmänt beskrivs med feminina egenskaper som liv, hälsa eller fertilitet, är gudomliggjort med Gün Ana och Kuyaş i det turkiska pantheonet.

I turkisk mytologi är Gün Ana namnet på solgudinnan. Hon sitter på himlens sjunde våning. Hennes motsvarighet i ungersk mytologi är Nap Anya.

Namnet på solguden i turkisk mytologi är Kuyaş (även känd som Gün Ata). Han är son till skaparguden Kayra Han och bror till Ülgen. Ülgen är också en slags skapargud. Men han representerar den välvilliga och humana sidan av Kayra Han, den främsta skaparguden. Ülgen avbildas också ofta med solen och ljuset. Han sitter på himlens 16:e våning. Enligt Altai shamanlegender var det Ülgen som lärde människor hur man gör upp eld. Termen ”solens skapare” används ofta för Ülgen i shamanska böner. 3

Gudteckningar som lyser som solen har hittats i många civilisationer. En av de viktigaste gudarna i slavisk mytologi, Dazhbog är ofta avbildad med en lysande sol på baksidan av huvudet. Saulė, solgudinnan från den baltiska mytologin, avbildas också ofta med en lysande sol på bakhuvudet, eller med solliknande blont hår.

Saulė idol hittades i byn Palūšė i Litauen.

Solgudinnan Sól (även känd som Sunna) i germanska myter avbildas också på liknande sätt som de ovan nämnda gudarna. Sól är också bror till månguden Máni. Enligt den isländska historikern Snorri Sturluson är Sól och Máni Mundilfaris barn. 4

En skildring av Máni och Sól, skapad av den danske illustratören Lorenz Frølich.

Namnet på solgudinnan i samiska myter, ett folk med finsk-ugriskt ursprung, är Beaivi. Solen är viktigare för de samer som bor i norra Skandinavien än för andra samhällen. Vissa dagar under vintern går solen inte upp alls, eftersom en del av denna region ligger inom polcirkeln. Detta gör solgudinnan viktigare. Det var därför som några dagar förr i tiden offrades renar i Beaivis namn.

Samisk shaman trumma. Korset i mitten av trumman symboliserar solen.

Det bör noteras att Beaivi avbildas som en gud, inte en gudinna i vissa myter. 5

Päivätär i finsk mytologi, Usil i etruskisk mytologi, Helios i grekisk mytologi och Amaterasu i japansk mytologi är andra viktiga solgudar i Eurasien.


  1. Андрей Викторович ГРОМОВ – Происхождение и связи населения окуневской культуры^
  2. Doğan AVCIOĞLU, Türklerin Tarihi, ISBN: 9789754780208^
  3. Abdülkadir İNAN, Eski Türk Dini Tarihi, ISBN: ‎9786056600975^
  4. Poetisk Edda – Prosa Edda^
  5. Lite Om Samisk Förkristen Religion^
Kunskap multipliceras när den delas: