Okunev-folket har varit föremål för många studier, både med sitt ursprung och de intressanta abstrakta teckningar de lämnat efter sig. I den geografi de spred sig är de solhövdade hällristningarna huggna på steler och klippor en av de äldsta mytologiska arketyperna relaterade till solen. Det finns ännu inga säkra uppgifter om att dessa hällristningar symboliserar en solgud eller en shaman. Liknande teckningar förekommer dock ofta som solgudar i målningar som behandlar både asiatiska och europeiska mytologier.
Okunev-kulturen och ursprunget till Okunev-folket
Okunevkulturen, en av bronsålderns arkeologiska kulturer i södra Sibirien, utvecklades i området kring Khakassia och Minusinsk, som är en del av Ryska federationen.
Enligt nuvarande arkeologiska fynd går ursprunget till Okunev-kulturen tillbaka till andra hälften av det 3:e årtusendet f.Kr. Genetiska analyser och haplogruppsdata har bevisat att Okunev-folket till stor del består av en inhemsk sibirisk befolkning.1 Dessutom visar antropometriska data att de flesta av Okunev-folket hade mongoloida drag.2
Men var var Okunev-folkets tidigare hem? Många studier tyder på att denna inhemska grupp kom från norra taigan, fördrev indoeuropéerna från regionen och bosatte sig runt Khakassia. Paleogenetiska studier visade att Y-kromosomal haplogrupp Q1a var dominant i Okunev-populationen. Detta tyder på att den övre paleolitiska sibiriska härkomsten av indianer sannolikt har delat anor med Okunev-folket.3
Okunev-folket försörjde sig huvudsakligen på jakt och sjöfiske. Det är känt att de också är intresserade av metallurgi. De lämnade efter sig steler och monumentala stenskulpturer fyllda med konstnärligt intressanta figurer. Andeliknande abstrakta teckningar, shamanistiska symboler, fantastiska varelser, kosmologiska tecken och antropomorfa gudar är de vanligaste figurerna inom Okunevs konst.
Solhövdade zoomorfa eller antropomorfa hällristningar har också hittats utanför Okunevs kulturgeografi och i senare tider. Saymaluu-Tash-hällristningarna i Kirgizistan och Tamgaly-hällristningarna i Kazakstan är bland de mest kända exemplen.
? Tokatosha ©CC BY-SA 4.0
Solgudar och solgudinnor
Solen var av vital betydelse för forntida samhällen, som den utan tvekan är nu. Människorna, som ordnade nästan hela sin dagliga arbetsfördelning efter dagsljus och solen, fann olika sätt att vara tacksamma mot det. Många samhällen gudade solen, vilket försåg dem med ljus och värmeenergi, och hittade sätt att tacka genom att dyrka den. Situationen var inte annorlunda i de samhällen som dominerade Okunevs kulturgeografi och de eurasiska stäpperna. Doğan Avcıoğlu skrev att Xiongnu-kejsarna brukade komma ut ur sina tält som kallas otağ och dyrka solen varje morgon.4
Turkisk mytologi
Solen, som vanligtvis är laddad med feminina egenskaper som liv, hälsa eller överflöd, personifieras med Gün Ana och Kuyaş i den turkiska pantheonen.
Gün Ana är en sorts solgudinna i turkisk mytologi. Hon symboliserar den feminina aspekten av solen. Man tror att hon bor på himlens sjunde våning.
Den andra gudomen som förknippas med solen i turkisk mytologi är Kuyaş. Han symboliserar den maskulina aspekten av solen. Han är son till skaparguden Kayra Han och bror till Ülgen. Ülgen avbildas också ofta med solen och ljuset. Enligt Altai shamanlegender är guden som lärde människor hur man gör eld Ülgen. Frasen ”solens skapare” används ofta för Ülgen i shamanska böner.5
Baltisk och slavisk mytologi
Guden som förknippas med solen, värmen och fertiliteten i slavisk mytologi är Dazjbog. Han är en av de stora gudarna i slaviska myter. Han avbildas vanligtvis med en lysande sol bakom huvudet.
Saulė, solgudinnan i baltisk mytologi, är också avbildad med en lysande sol på bakhuvudet. Saulės man är Mėnuo, månguden.
Baltiska hedningar brukade hålla högtider och ceremonier i gudinnan Saulės namn, varje sommarsolstånd. Denna tradition försöker hållas vid liv av neopagans idag.6
Germansk och nordisk mytologi
I germansk och nordisk mytologi personifierades solen som en gudinna och fick namnet Sól, även känd som Sunna/Sünna. Sól är också bror till månguden Máni. Enligt den isländska historikern Snorri Sturluson är Sól och Máni Mundilfaris barn.
Mordet på Sól av den gigantiska vargen Fenrir är en av händelserna som kommer att hända under Ragnarök.
Personifieringen av dagen i nordisk mytologi är Dagr. Dagrs mamma är Nótt, nattens personifiering. Enligt myterna kretsar Skinfaxi, som lyser upp jorden med sin man, runt jorden med Dagrs vagn och skapar kretsloppet natt och dag.
Grekisk och romersk mytologi
I grekisk mytologi är solen personifierad med Helios. Liksom Dagr i nordisk mytologi är han avbildad när han åker vagn genom himlen. Hans far är Hyperion. Den jättelika statyn som restes i Helios namn i antikens Rhodos förstördes under jordbävningen 226 f.Kr.
En annan gud förknippad med solen i antikens Grekland är Apollon. Förutom solen förknippas han ofta med ljus, musik, poesi och fertilitet. De gamla grekerna döpte Merkurius efter Apollon.
Hur Fick Planeterna Sina Namn? Planeter och Mytologiska Gudar
Motsvarigheten till Helios och Apollo i romerska myter är Sol (gud).
Finsk och samisk mytologi
I finsk mytologi är gudinnan förknippad med solen och dagen Paivätär. Man tror att Paivätär styr ljuset och väver silverkläder.
Det samiska folket (även känt som lappar), ett folk av finsk-ugriskt ursprung och som bor i norra Skandinavien, kallade solgudinnan Beaivi. Solen är mycket viktigare för samerna än för andra samhällen. Eftersom en del av denna region ligger i norra polcirkeln, går solen aldrig upp vissa dagar på vintern. Detta gör solgudinnan viktigare. Av denna anledning offrades renar till Beaivi vissa dagar på året.
Det bör noteras att Beaivi beskrivs som en gud i vissa myter. Hon avbildas dock ofta som en gudinna.7
Áinu och Lugh i irländsk mytologi, Belenus och Grannus i keltisk mytologi, Nap Király och Nap Anya i ungersk mytologi, Usil i etruskisk mytologi, Amaterasu i japansk mytologi, Mithra i persisk mytologi och Barbale i georgisk mytologi är några andra viktiga gudar förknippade med Sol.
- ”New genetic evidence of affinities and discontinuities between bronze age Siberian populations”, American Journal of Physical Anthropology, September 2018, Volume 167, Issue 1[↩]
- Андрей Викторович ГРОМОВ – Происхождение и связи населения окуневской культуры[↩]
- ”The Origin of the Okunev Population, Southern Siberia: The Evidence of Physical Anthropology and Genetics”, A. G. KOZINTSEV, Archaeology, Ethnology & Anthropology of Eurasia, 2020;48(4):135-145[↩]
- Doğan AVCIOĞLU, Türklerin Tarihi, ISBN: 9789754780208[↩]
- Abdülkadir İNAN, Eski Türk Dini Tarihi, Altınordu Yayınları, ISBN: 9786056600975[↩]
- ”Of Gods and Holidays: The Baltic Heritage”, Jonas TRINKŪNAS (Editor), 1999, ISBN: 9789986476276[↩]
- Lite Om Samisk Förkristen Din[↩]